Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.
Historien om Herrgården
Herrgården Västra Å är en mycket vacker byggnad, med en lång och fascinerande historia.
 
Historien börjar i slutet av 1800-talet med ett barnlöst äkta par som ville ha ett ståtligt ställe, en herrgård, att bo i på sin ålders höst. Att bygga en herrgård tar lång tid. Många lass tegel fraktades med häst och vagn från ett tegelbruk långt från Västra Å och mycket arbete lades ner på att göra Herrgården riktigt speciell. Rumfördelningen i huset var lite udda för en herrgård, men det var för att huset hade ett ytterligare syfte - det gamla paret tänkte testamentera herrgården som fattigstuga efter sin bortgång. Tyvärr gick de bort för tidigt och hann aldrig se sitt livsverk färdigställt. Därför blev heller inte vapensköldarna överst på varje sida av fasaden målade; enbart en tredimensionellt relief av sköldarna synes i teglet, inom en stor vit cirkel.
Därmed startade också Herrgården direkt som fattigstuga när den stod färdig 1902, och fungerade som fattigstuga till 1933 när testamentets pengar inte längre räckte att driva fattigstugan.
En ny alkoholistlag från 1931 började tillämpas 1932, nya platser för behandling av alkoholister behövdes, och 10 november 1933 konstituerades en stiftelse på Örebro Slott med syfte att ta hand om sådana, med landshövding Bror C Hasselrot som ordförande. Herrgården blev känd som alkoholistanstalten ”Stiftelsen Åsbrohemmet”. Åsbrohemmet blev Europas största alkoholistanstalt och började med grupp- och familjeterapi redan på 1950-talet.

Med åren växte Åsbrohemmets behov av utrymme. Huvudbyggnaden förlängdes i bakkant, östra flygeln byggdes 1969 som sjukavdelning, under det att västra flygeln byggdes i två omgångar med matsal 1953 och reception, personalutrymmen samt nytt kök 1979.
 
Det mesta av arbetet i området, både det dagliga och nybyggnad, utfördes av de intagna. Enligt ”Boken om Åsbrohemmet” (ISBN 91-7970-349-6), skriven av Börje Holm på uppdrag av landstingets socialförvaltning, var allt ”jätteväl”, de intagna var lyckliga, och mycket nöjda med sitt arbete och sitt uppehåll (s.71 och 83/84 i boken). Hur mycket av det som var sant kan man fundera på. Under renoveringarna har vi hittat handskriva pappersbitar, träbrädor och annat gömd i väggarna, där de intagna har skrivit sina högst personliga noteringar och kommentarer om personalen, om direktören, och om de regler och förordningar de lever under.
 
30 juni 1987 såldes Åsbrohemmet till ”Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet” (LP-stiftelsen).
LP-stiftelsen gick i konkurs 1998 och egendomen såldes på exekutiv auktion. Åsbrohemmet var historia.
  
Efter LP-stiftelsen hade den vackra Herrgården en orolig tid som företagshotell, loppmarknader, diskotek med mera, och stod i princip tom från 2002 till och med 2006 när vi tog över Herrgården och startade renoveringarna av de - vid det här laget tämligen nergångna - byggnaderna.